Om

Detta är bloggen om mitt liv, tankar och funderingar, jag är en glad (för det mesta), energisk och djup tjej i mina bästa år ;) Mitt vardagsliv består till stor del av träning då jag driver träningsstället Helsunt i Simrishamn, andra intresse är att vara ute med mina hästar, att resa och att umgås med mina nära och kära. Min filosofi här i livet är att man ska leva livet fullt ut och sträva efter sina drömmar, ingen kan leva ditt liv åt dig och det är bara du som själv sätter dina egna begränsningar. Håll tillgodo på mitt vardagsäventyr...

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från september 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Drömresor

Satt och bläddrade i en gammal Vagabond resetidning för någon dag sedan, där nerklottrat på en av sidorna (som givetvis handlade om drömresor) hittade jag:

Skrivet 21/10-2009

# Himalaya/ Nepal, Everest Base Camp

# Afrika, att se "The big five" djuren

# Amazonas djungeln (är jag inter riktigt klok undrar jag nu??!)

# Tillbaka till vackra Nya Zeeland och delta på en riktigt LesMills pass (huvudkvarter finns i Auckland)

# Puerto rico i Mellan Amerika

 

Och nu 2 år senare är jag faktiskt på väg mot ett stort "mål". Inte för att tanken på Himalaya började gro där, nej jag kan inte ens komma ihåg när jag födde tanken på Nepal och trekking. Antagligen föddes det på en av mina fantastiska resor, känslan av att vilja upptäcka nya länder, träffa nya folk, upptäcka nya kulturer och smaka på ny mat, just den känslan är obeskrivlig. Jag vill påstå att alla som vill kan..

Det handlar om prioriteringar hela tiden, visst det handlar om pengar med, men även då att prioritera. Jag har oftast arbetat ihop mina pengar till resor och sparat och sparat, så även till denna resa. Har (enligt mig själv) inte levt snålt men kanske ändå tänkt efter en extra gång om en bil verkligen är värd pengarna istället för min drömresa? Om utelivet och drinkarna är värda sitt pris (hmmm oftast inte!!) och de dyra märkeskläderna verkligen är värda att lägga extra pengar på.

Sen handlar det om att våga uppfylla sin dröm, att tänka att jag faktiskt kan göra det. Att jag har styrkan och modet att fullfölja min dröm. Det behöver inte handla om just resor, utan jag tror att man måste göra det som man verkligen vill i vardagslivet, umgås med människor som berikar ens liv, vara i de relationer som man vill vara i och att man arbetar med något som känns bra (ibland kan bra betyda tjäna pengar och tjäna pengar kan betyda att man kan göra det man vill). Bara man väljer sitt eget liv och lever det precis som man vill. Ingen kan göra någon förändring till dig, DU måste själv göra det!!

Att förändra kan vara svårt och tufft många gånger och visst finns det saker som man inte kan förändra, men om jag kan ta mig till mitt stora äventyr så kan du med ;)

 

Regntest

Förberedelserna är i full fart och det är en del utrustning som ska inhandlas. Det är verkligen jätte svårt att veta vad som är bra saker och vem man ska lyssna på, försöker hitta en del information på nätet, jag läser olika resensioner, pratar med olika folk och pressar försäljare på tips och råd. Ja jag är en riktig "trekking rookie" och tycker att det tom kan vara svårt att veta vilka strumpor jag ska välja.

Häromdagen satt jag och tjatade med en kund på jobbet om resan. Vi kom till att prata om mina kläder och vad som var bra och funktionellt att ha med sig. Jag har en gammal Didrikson jacka som jag köpte för 2,5 år sedan, den har hängt med i ur och skur och varit en riktig bra jacka fastän den redan blivit tvättad X antal gånger. MEN hur ska jag kunna veta att den verkligen tål Himalayas hårda klimat?? Kunden kom på den genialiska iden att jag kunde ställa mig i duschen med regnstället på och om det klarade en svensk dusch så skulle den även klara kraftigt regn (och kanske tom snö!!?)i Himalaya.

Sagt och gjort, ikväll efter ett helt otroligt bra och svettigt spinning pass för Malin på Helsunt såklart;) drog jag på mig jackan och ställde mig i duschen (hmm kändes lite konstigt man vadå, vad gör man inte för testens skull??) Och jodå det klarade testen med bravur :) Så nu ska det dock bara tvättas i impregnering och sen blir det som nytt.

På fredag blir det sovsäckstest...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Flyplansolycka i Nepal

Som de flesta kanske redan läst i tidningen eller sett på nyheterna var där i helgen en flyplansolycka i Nepal. Huuuu!!! Annika är livrädd!!!

För de som varit runtomkring mig de senaste veckorna vet också att det ända jag pratat om är att vi kommer att flyga från Kathmandu till Lukla. Lukla är en minimal flygplats på 2800 m, det är härifrån de flesta vandrar när man ska upp mot Everest hållet. Därför är denna lilla flyplats rätt trafikerad under högsäsongen på berget o ja det händer också en del olyckor här, ca 1-2 per år. Och såklart har jag googlat om denna flygplats o kommit fram till att den är utnämd till en av världens farligaste (!!) flygplatser, det är detta jag gått o tjatat om till mina nära o kära (o för den delen till många andra med) så de nästan fått sår i öronen o bett mig fara åt...

Detta står på nätet om Lukla airport:

" When you take off you go downhill and then the runway just disappears into the vally down below. If you don`t get enough speed you drop until you get lift and then hopefully you get back up agin"

Mycket betryggande eller inte?!! Det konstiga med mig är att om jag tycker att en sak är farlig måste jag ta reda på ännu mera fakta/statistik ja allt man kan veta för att vadå, vara förberedd på de värsta eller?? till vilken nytta??

Precis som min rädsla för åska, varje gång det åskar så måste jag sitta vid ett fönster o se blixten o räkna till knallen, IDIOTISKT!! Jag kan redan nu se mig själv sitta med näsan utanför flygplanet (ja ja det kanske man inte riktigt får göra, även om jag befinner mig i Nepal) o hyperventilera!!

Men vad som sker det sker o vad kan jag göra åt det?? Nada!!

Förrestän TACK för all respons angående denna blogg, kul att ni verkar uppskatta det:)

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Första blogginlägget

Jaha vad skriver man om i en blogg då??

Jag har läst (läser) ett par olika bloggar, mestadels träningsbloggar men nu på sistone har jag även googlat mig in på EBC (Everest Base Camp) bloggar o allt det skrivs om Himalaya o den turen som jag ska genomföra om snart bara 1 (!!) månad. Skriva dagbok har jag gjort från o till i hela mitt liv, det för mig är en "terapiform" som gör allt det känns lite lättare när man väl skrivit av sig lite skit. MEN jag har aldrig låtit någon annan få ta del av min skrivning förrän nu. Så varsågod....

Just nu är det massa förberdedelser som gäller, att skaffa utrustning (vilket är riktigt svårt för hur ska jag veta vad som är bra utrustning??) Tips kanske någon?? Har fixat försäkringar, har tagit otäcka vaxinationer (som tur är har jag rest en del innan så mitt vaxinationskort är nästan längre än mina hästars.)

Och sen är det ju träning som gäller, anser att jag är ganska bra allround tränad, har god kondition o relativt bra styrka MEN man blir bra på det man tränar så det jag verkligen behöver är vandring o då helst i backar. Men snälla VAR hittar man backar i det platta Österlen?? Stenshuvud har jag redan sprungit upp o nerför ett par gånger (100 meter högt).

Idag ska jag till Brösarps backar med min egen vandringscoach Nicklas. Nicklas tar sitt uppdrag på allra största allvar o brukar hänga på mig en ryggsäck på ca 12 kg o sen drar han med mig upp och ner, upp och ner för de backar vi kan hitta.TACK snälla Nicklas, jag är jätte tacksam för ditt engagemang och den tid du tar till mitt äventyr. Han (liksom jag) anser att desto jobbigare vi kan göra det här hemma, desto större fördel har jag uppe på Himalaya. Det som jag däremot inte kan förbereda mig på är den höga höjden och det känns som om alla blir påverkad på ett eller annat sätt när det väl kommer upp i tunn luft. Tänk att på över 5000 meter har man inte en syrehalt på mer än 50% mot på vad vi har här hemma i låg landet. Detta skrämmer mig, ingen vet hur man reagerar o man säger att acklimatiseringen är det viktigaste av allt, att inte gå för fort, att tolka kroppens signaler mm. MEN hur ska jag Skånetös som jag är o som alltid befunnit mig på havsnivå klara mig??

Har dock befunnit mig på 4101 m en gång, det var när jag besteg sydostasiens högsta berg Mt Kinabalu på Borneo 2003, kan inte komma ihåg att jag påverkades av höjden mer än att det var riktigt jobbigt. Fast vi stannade ju inte på den höjden utan man sov längre ner och var bara uppe för att se den vackra soluppgången. Den totala "bestigningen" tog endast 2 (!!) dgr.

Ja ja allt ordnar sig säkert, jag kommer ivarjefall att kämpa på allt vad jag kan till avrese dagen och sen får det bära eller brista.

-Välkommen till Annikas äventyr;)