Ända sen jag så generöst och givmilt gav iväg mina förra löparskor till en liten kille uppe i Himalaya har jag SAKNAT mina gamla Asics skor. Har aldrig förr (speciellt en vinter) haft en sådan längtan av att ge mig ut i löparspåret och bara springa.
Kanske beror det på att jag innerst inne visste att mina (rättare skrivet mina före detta skor) befann sig hur många mil som helst härifrån och jag inte kunde ångra mig och ta tillbaka dem. Kanske därför har sinnet spelat mig ett spratt genom att tänka förföriska vackra tankar och känslor om just ge sig ut och springa.
Inte för att jag är någon löparfantast på något sätt, men jag kan ändå tycka om känsla av att träna bara för sig själv och då framförallt utomhus är ganska lockande. Jag vet också att jag AVSKYR de första löparturerna innan kroppen fattat vad man håller på med, när man inte längre springer med ett dunkande hjärta och ett svidande bröst, utan när man känner att det finns lite kraft och skön känsla i steget. Just den känslan av oövervinnlighet ute i Bäckhalladalen gillar jag (för ni som inte vet vad "Bäckan" är så är det en minislinga med mega backar (eller mer eller mindre kuperad terräng)).
Iallafall så tog jag tag i sakern förra veckan och beställde dessa vackra, super fina, jätte sköna, snabba, lätta skor:

Detta i sin tur ledde till att jag anmälde mig till:
och då måste jag kanske erkänna att jag aldrig i hela mitt liv sprungit 1 mil. Jag ville ju ha en utmaning och jag vill framförallt ha ett mål med min egen träning, this is it:)
Vi ses i löparspåret....


1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS