Om

Detta är bloggen om mitt liv, tankar och funderingar, jag är en glad (för det mesta), energisk och djup tjej i mina bästa år ;) Mitt vardagsliv består till stor del av träning då jag driver träningsstället Helsunt i Simrishamn, andra intresse är att vara ute med mina hästar, att resa och att umgås med mina nära och kära. Min filosofi här i livet är att man ska leva livet fullt ut och sträva efter sina drömmar, ingen kan leva ditt liv åt dig och det är bara du som själv sätter dina egna begränsningar. Håll tillgodo på mitt vardagsäventyr...

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från oktober 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Att stänga en dörr

och öppna en annan....

Förändringar kommer aldrig av sig själv, förändringar kommer bara ifall du vågar förändra.

Det känns verkligen som om 2014 varit ett år av just förändringar (eller borde jag skriva förbättringar??)

Både i det privata och rent arbetsmässigt har det hänt mycket.

I måndags började jag på ett nytt jobb på Axla wellness/Ystad rehab som personlig tränare. Ett jobb som innebär att jag får vanliga arbetstider (hejdå 12-14 timmarsarbetsdagar), inget helg jobb, en stabil inkomst (hallelujah:) OCH få jobba med det jag gillar mest träning (kan det bli bättre??).

Jag får avveckla mitt företag Helsunt och säga hejdå till mina trogna träningsföljeslagare genom alla år (sorgligt).

Men som skrivet stänger man en dörr öppnas en annan, om man vill ha en förändring måste man själv våga förändra.

 

 

 

Lidingöloppet 30 km

Om man vill så kan man, det är min filosofi.

Jag hade inte klättrat i berg, drivit ett träningsföretag, cyklat 30 mil och sprungit 30 km om jag inte trott att det var möjligt. Det är alltid du själv som sätter dina egna begränsningar.

Och jag hade nog aldrig gjort ovanstående saker om jag inte vetat att jag kunde, inte för att jag är bättre, starkare, snabbare, modigare eller knäppare än någon annan. Jag gör det helt enkelt för att jag vill och kan och mitt "knep" är att när jag väl står vid startfållan till loppet har jag redan sprungit/cyklat loppet, jag har redan visualiserat fram hela loppet i mitt huvud, jag har redan kämpat, men framförallt har jag redan gått i mål.

Lidingöloppet var inget undantag.

Det är världens största terräng lopp och det var massor av folk som sprang (ca 21 500 st bara på 30 km turen, totalt över 40 000 st).

Tyvärr är det så att man då trängs som sin plats, armbågarna är många och man snubblar nästan över varandra i olika partier. Starten blev därför långsam (över 7 km/h tempo) och mitt mål på detta lopp var att springa under 3 timmar, därför visste jag redan då att jag var "tvungen" att springa in denna tid och att springa in tid kan vara riktigt (jobbigt) och svårt.

Min taktik var dock att hela tiden springa på känsla och jag hade ju ingen aning om hur kroppen (och knoppen;) skulle kännas att springa 30 km i kupperad terräng. Känna av kroppen, andningen, benen, hjärtat och huvudet är jag rätt van vid och "vet" hur det ska kännas när jag är "stark och lätt".

Och den känsla behöll jag (mestadels) hela turen, jag stannade (läs man halvspringer och försöker dricka/äta under tiden, svårt!!!:) vid varje vätske depå, publiken och deltagarna lyfter en och ger en energi, vid 15 km fick jag "heja Annika" rop av <3 och det gör att man sträcker på sig och springer lättare.

Vid 20 km kände jag mig fortfarande stark och lätt, uppförbackarna fungerade bra (jag menar hallå kom igen när du sprungit i Gladsaxbacken, vad är då en Lidingöbacke ;-) ).

När jag hade 3-4 km kvar av loppet började det gå trögt, benen började bli stumma och uppförbackarna kändes brantare, men då var det bara målbilden i huvudet som hägrade. "In i mål med dig Annika under 3 timmar!!".

Sagt och gjort, 2:47 h blev resultatet och jag var riktigt nöjd, glad och trött (erkänner att då kändes benen som bly:).

Men efter dusch, lite massage, god middag (och lite vin) mådde jag (oförskämt) bra, på natten ömmade dock benen lite men dagen efter var jag "fit for fight" igen.

-Kroppen är fantastisk och kan jag så kan du!!

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar