Om

Detta är bloggen om mitt liv, tankar och funderingar, jag är en glad (för det mesta), energisk och djup tjej i mina bästa år ;) Mitt vardagsliv består till stor del av träning då jag driver träningsstället Helsunt i Simrishamn, andra intresse är att vara ute med mina hästar, att resa och att umgås med mina nära och kära. Min filosofi här i livet är att man ska leva livet fullt ut och sträva efter sina drömmar, ingen kan leva ditt liv åt dig och det är bara du som själv sätter dina egna begränsningar. Håll tillgodo på mitt vardagsäventyr...

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från juni 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Apan

Förra veckan var det ju yoga, komma ner i varv, titta på stjärnorna och lukta på blommorna vecka.

Försökte med andra ord "bara vara", något som är svårt tycker jag.

Yogan var bra, med en fantastisk yoga fröken, rörelserna var jobbiga och emellanåt kändes det som om jag vara smidig som ett kylskåp. Men jag vet att övning ger färdighet. Öva öva öva. Men jag pressande inte i några positioner alls, utan lät kroppen och känslan bestämma. 

Värre var det med att vara förankrad i sin andning, att bara vara här och nu. 

Jag har en lite "apa" i min hjärna, en som hela tiden påkar på uppmärksamhet, en som påminner om diverse icke relevanta saker, en som vill att jag ska skynda på, att tänka på, komma ihåg och framförallt inte slappna av. Jag fick be "apan" hela tiden vara tyst, jag ville ju bara lyssna på min in och utandning (för en gångs skull). Om och om igen fick jag be den hålla ....!!

 Emellanåt var den tyst för att åter igen börja tjata. Men det också bara att öva på att tysta ens "apa", att ta kontrollen över apan, att be den flytta på sig och inte vara så högljud hela tiden. Öva öva öva, bort lilla apa....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Yoga

Be mig cykla långt, springa fort eller mjölksyreträna tills jag mår illa, men be mig inte vara stilla i yogan.... 

En sådan känsla har jag länge haft för yoga.

Och visst har jag yogat, jag har anmält mig till diverse olika kurser (men lustigt nog alltid haft ursäkter att inte medverka), jag har varit på yoga helger och blivit fullständigt utslagen av yogan (av stillheten), jag har yoga böcker och "yogisar" i min närmaste vänskapskrets. 

Och jag VET att det är bra, jag VET att det är det jag behöver som mest; stillhet, lugn, andning och rörlighet (och typ tusen fler saker som höra yogan till). 

Balans i livet, det vill de flesta ha, men ack så svårt att verkligen finna.

Jag försöker hitta det, jag befinner mig i en 5 dagars yogakurs denna vecka. Och jag är trött, jag känner att energinivån är låg och det finaste jag gör för mig själv just nu är att tillåta mig vara energilös, trött och framförallt att inte pressa fram rörelserna i yogan. Jag bara är och när det väl blir för "tungt" då gör jag något jag nästan aldrig annars gör, struntar i att göra det.

Och vet du? Det känns bra att inte pressa och stressa.

Idag startade vi med en 35 minuters lång guidad meditation och jag var verkligen "borta", på gränsen till sovande (vaknade till av min egen snarkning, ups😏). Övningarna gjorde jag efter egen förmåga och imorgon bitti är det dax igen och det ser jag fram emot (till min egen förvåning).

-Hur hittar du balans?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Glad midsommar

Ja även om det är en dag för sent att önska glad midsommar gör jag det lika väl😉

Hoppas du, liksom jag åt och drack gott med nära och kära💖

Jag och min syster...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Belöning

När jag nått ett uppsatt "mål" brukar jag belöna mig. 

Belöning för många betyder mat, gotte eller kanske alkohol, men det behöver ju inte alltid vara så man "belönar sig". Man kan likaväl köpa en vacker blomma, åka på någon spännande utflykt, få massage eller kanske köpa någon trevlig sak till sig själv. 

Jag har "kammat hem" både klockor och väskor, denna gången är det lite kläder som är belöningen för prestationen på Vättern. Så när jag satt och trampade som en galning  tänkte jag på mina nya snygga jeans och det motiverad mig att fortsätta trampa (ja rätt många fler saker motiverad  mig också såklart☺️).

Idag har det varit en riktigt lugn och skön måndag med besök hos frisören, endast 1 pt kund och en skön tur på hästryggen, vid närmare eftertanke  har denna måndag varit en "belöningsmåndag". 

-Hur belönar du dig? Vad motiverar dig? 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vätternrundan 2015

Att beskriva hur det är att cykla 300 km är svårt.

Detta året hade jag tränat mindre på cykeln, hade sämre uppladdning både fysiskt och mentalt, förutsättningarna var därmed sämre.

Innan en fysisk utmaning visualiserar jag loppet, jag kan alltid se mig själv ta mig i mål (eller till toppen av ett berg). Jag kan känna känslan av att klarat det, jag vet att jag ska klara det (om inget oförutsett händer). Jag gick i mål även denna gång.

En cykeltur på 300 km innebär; magi, ångest, energi, orkeslöshet, tårar, skratt, vilja, tvivel, känsla av "rätt plats på rätt tidpunkt", tomhet, endorfiner, oövervinnerlig, glädje, sorg...... 

Många känslor och tankar och mycket fysiskt jobb.

Startade 20:56 i ett varmt och soligt Motala. Sträcka fram till depå nr 1 Ödeshög 47 km, bra känsla, lätt och enkelt, känsla av att flyga fram, inte alls ansträngande, hängde på ett par finnar som cyklade i bra fart (ja man "måste" hänga på andra folk för att cykla själv är helt för tungt). 

Stäcka ner till Jönköping 102 km, mat stopp med potatismos och köttbullar. Fortfarande god känsla i kroppen; "stark och lätt". Det är dock mörkt, hittar ingen att hänga på i rätt fart och nu i efterhand ser jag att den sträckan tar lång tid (varför vet jag inte).

Från matstoppet i Jönköping till Hjo 171 km cyklar jag utan avbrott, stark känsla, närvarade och magisk soluppgång.

Klockan 04.30 kommer jag till vackra Hjo, nu är jag trött. Träffar lite folk och snicksnackar lite. Äter 3 vetebullar (dessa bullat får man överallt och till slut smakar de bläää, men nu behöver man energi och då måste man äta!!) dricker lite blåbärssoppa och det är ivarjefall gott. 

Efter Hjo, hänger jag på lite cyklister här och där, trött mentalt... Resonera med mig själv fram å tillbaka. Har svårt att glädjas över att mer än halva sträckan är cyklad, har svårt att tänka "bara 13 mil till mål" (jag menar 13 mil är ändå 13 mil!!?)

Cyklar, cyklar, cyklar, ont i rumpa, ont i knä, cyklar. Stannar på varje depåstopp efter det (nej inte allra sista), försöker samla energi på varje stopp, att bara få kliva av cykeln är skönt.

Rundan vänder i riktning och det börjar kännas mentalt bättre, tampas fortfarande med att 7 mil kvar är långt!! Får uppiggande sms som räddar mig ifrån tårar (tack M). 

Cyklar och det börjar vända... När det bara är 4 mil kvar är det ju "bara" en liten bit kvar, är trött men fattar att jag fixar det (eller det har jag egentligen aldrig tvivlat på), det onda i knäet börjar försvinna, rumpan känns avdomnad, jag känns ok ändå. Börjar "jaga" min tid, mitt egentliga mål är under 13 timmar.

Cyklar mera, svär åt andra cyklister, svär och prisar mig själv, räknar tiden och undrar hur 2 mil kan vara så långt???! 

Kommer till slut i mål men gråten i halsen och tårarna rinnande och en enorm trötthet. 13 timmar exakt.

Idag ett dygn sen årets fysiska prestation är jag glad över att jag än en gång tog mig igenom, min kropp är fantastisk!! (Det är all kroppar). Grämer mig lite över tiden men är nöjd. Är lite öm i rumpa och ben, men i det stora hela känns kroppen bra.

-Om jag ska cykla nästa år?? NEJ i dagsläget känns det inte så (men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig😉).

 Mötet med Vättern på vägen upp

Innan start 

Vacker morgon i Hjo 

Äntligen i mål

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg