Förra veckan var det ju yoga, komma ner i varv, titta på stjärnorna och lukta på blommorna vecka.

Försökte med andra ord "bara vara", något som är svårt tycker jag.

Yogan var bra, med en fantastisk yoga fröken, rörelserna var jobbiga och emellanåt kändes det som om jag vara smidig som ett kylskåp. Men jag vet att övning ger färdighet. Öva öva öva. Men jag pressande inte i några positioner alls, utan lät kroppen och känslan bestämma. 

Värre var det med att vara förankrad i sin andning, att bara vara här och nu. 

Jag har en lite "apa" i min hjärna, en som hela tiden påkar på uppmärksamhet, en som påminner om diverse icke relevanta saker, en som vill att jag ska skynda på, att tänka på, komma ihåg och framförallt inte slappna av. Jag fick be "apan" hela tiden vara tyst, jag ville ju bara lyssna på min in och utandning (för en gångs skull). Om och om igen fick jag be den hålla ....!!

 Emellanåt var den tyst för att åter igen börja tjata. Men det också bara att öva på att tysta ens "apa", att ta kontrollen över apan, att be den flytta på sig och inte vara så högljud hela tiden. Öva öva öva, bort lilla apa....