Att ta ut saker i förskott
är något som jag är expert på.
Nu tänker jag på obehagliga ångest framkallande saker såsom trista telefonsamtal, som möte med människor som jag kanske inte vill träffa och händelser som jag inte ser alls framemot. För alla gör vi ju saker i vår vardag som inte är roliga, som ger ångest osv.
Jag kan verkligen göra en höna av en fjäder, gå igenom samtal, möte osv hur jag tror i mitt huvud hur det kommer att gå till och alltid tror jag att det värsta ska hända, katastof tänkande!!! Det i sin tur betyder att jag redan "levt" och gått igenom de flesta händelserna och mötena, jag har redan haft ångest, varit illa till mods och lite deppig över den icke existerande händelsen. Till vilken nytta??? Varför ta ut någonting som man inte vet hur det i verkligheten kommer att bli?? Varför ta ut något illa i förskott??
Jag menar, hjärnan och kroppen tror ju att det är sant på riktigt när man fantiserar ihop sitt katastrof scenario, hjärna och kroppen reagerar ju på exakt samma sätt som om det skulle hända i riktiga verkligheten.
Och det värsta är att till 99% är det inte hälften så "farligt" i verkligheten som man trott, mötet går mycket bättre än man befarat och även det ångestladdade telefonsamtalet kan tom utvecklas till ett bra samtal.
Detta är något jag måste jobba på, något jag måste bli bättre på, om något tråkigt händer så händer det ju ändå, då kvittar ju det hur mycket man "förberett" sig i tanken, så varför behöva bli ledsen och besviken 5 gånger om det räcker med 1 gång?? DUMT eller hur???
Jag lyssnade på P3 för en tid sen och det en intervjuv med en tant som var 107 år gammal (respekt). I alla fall frågade de ifall det var något som man kunde tänka på i sitt liv, något som hon hade lärt sig under sina 107 år.
Tanten svarade:" det som sker det sker och det är inte lönt att gå och oroa sig för något som man ändå inte kan påverka".
Smart tant, undra ifall jag måste bli 107 år för att fatta det???
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: The Nike Blast 2012
Nästa inlägg: Kristallkulor och gummibollar
Lättare sagt än gjort! Värt ett försök att tänka som du säger.. Jag har jobbat på detta i många år, men inte har jag blivit bättre på det:) Inte ska man skylla på sig själv att saker och ting har hänt/händer, men på ngt sätt så gör hjärna och hjärta det ändå:( och tankarna rullar på, vad hade jag kunnat ändra på, vad gjorde jag som var fel osv. !!!
Jag försöker att leva i nuet. Har försökt i många år, ej lyckats än! Man vill ju alltid göra allt så himla bra men ingen är ju perfekt. Jag försöker tänka att jag ska göra mitt bästa sedan kan jag inte göra mer. Vissa dagar gör man det bättre än andra dagar . Jag tror också man vinner mycket med en ödmjuk inställning till andra människor. Jag vet ett sätt att rensa huvudet iallafall, att köra ett tufft spinning pass för efter infinner sig ett lugn och välbefinnande.