Jag gillar verkligen att träna; att känna hjärta pumpa, tröttheten i musklerna och svetten rinna. Jag känner mig levande, glad och bra när jag tränar. 


En del kan säga att det enda sköna med  träning är känslan efter, jag håller med att känslan efter är obetalbar, men absolut inte det skönaste med träningen.

Men det är inte alla träningspass jag längtar till, ibland känner även jag att jag verkligen inte orkar och där får man skilja på om det verkligen är så att kroppen är sliten och behöver vila eller det är ren och skär lättja.

Idag visste jag att jag bara var rätt å slätt lat, jag hade ingen bra anledning att inte ge mig ut på en löparrunda och jag fick "tvinga" ut. Denna gången höll jag också i huvudet känsla efter passet, hur gott i både kropp och själ som det känns.

Sagt och gjort, en tur på 40 min blev det, ingen runkeeper dvs inga km tider, ingen press, ingen stress, det enda jag behövde göra var att ta ett steg framför den andra. Och ja det var lite tyngre än vanligt, motivationen var inte på topp, men känslan efter var obetalbar....

Min nöjd känsla efter löparturen....

-Ge dig bara ut och gör det!!!