Be mig cykla långt, springa fort eller mjölksyreträna tills jag mår illa, men be mig inte vara stilla i yogan.... 

En sådan känsla har jag länge haft för yoga.

Och visst har jag yogat, jag har anmält mig till diverse olika kurser (men lustigt nog alltid haft ursäkter att inte medverka), jag har varit på yoga helger och blivit fullständigt utslagen av yogan (av stillheten), jag har yoga böcker och "yogisar" i min närmaste vänskapskrets. 

Och jag VET att det är bra, jag VET att det är det jag behöver som mest; stillhet, lugn, andning och rörlighet (och typ tusen fler saker som höra yogan till). 

Balans i livet, det vill de flesta ha, men ack så svårt att verkligen finna.

Jag försöker hitta det, jag befinner mig i en 5 dagars yogakurs denna vecka. Och jag är trött, jag känner att energinivån är låg och det finaste jag gör för mig själv just nu är att tillåta mig vara energilös, trött och framförallt att inte pressa fram rörelserna i yogan. Jag bara är och när det väl blir för "tungt" då gör jag något jag nästan aldrig annars gör, struntar i att göra det.

Och vet du? Det känns bra att inte pressa och stressa.

Idag startade vi med en 35 minuters lång guidad meditation och jag var verkligen "borta", på gränsen till sovande (vaknade till av min egen snarkning, ups😏). Övningarna gjorde jag efter egen förmåga och imorgon bitti är det dax igen och det ser jag fram emot (till min egen förvåning).

-Hur hittar du balans?